Repris från  Maj

När jag pluggade hade vi en lärare som sa något jävligt sant. Det var att det finns två typer av människor, The ”yes, but -ers?” och ”Why not -ers?” .

Med den första kategorin menas människor som alltid hittar ursäker och fel, ungefär ja det vore ju jätteroligt att åka till NY, men för dyrt. Det vore ju jätteroligt att festa sönder ikväll, men det regnar ju. Den andra är den som inte ser hindren och istället tänker, varför inte!? Jag ser mig i de flesta lägen som en why noter och jag kommer anstränga mig att försöka leva efter den inställningen. Varje gång jag haft minsta lilla tvekan till att göra något men sen ändå gjort det har det visat sig vara SÅ VÄRT. Det är bara det att man inte alltid vet vad man ska förvänta sig av nya fester, städer, människor och upplevelser. Men det är verkligen värt att gå ut och göra något nytt när man egentligen bara vill ligga hemma och lyssna på regnet.

Det är verkligen sant det här, alla människor kan kategoriserad efter dessa två kategorier och det går ju bara att kolla på sitt kompisgäng så ser man skillnaden. Jag tycker nästan synd om dom där människorna som bara ser hinder och problemen. De får sällan uppleva mycket i livet och tänk om dom bara visste hur mycket fantastiskt det finns att se ute i världen.