Föddes i Sarajevo 24e juni 1987. Kom till Sverige 5 år senare när kriget bröt ut och efter många omflyttningar runt om i forna Jugoslavien. Det var bara jag, min mamma och min bror. Pappa kom tre år senare och jag kommer fortfarande ihåg glädjen när vi såg han kliva av tåget i Östersund. Jag ville gråta av lycka men jag skämdes. Så starkt kommer jag ihåg det. Under min uppväxt bodde jag i Luleå till en början, Östersund fram tills jag var 13 år och efter det en liten håla utanför Borås. Den heter Limmared.

I Östersund hade jag dom mest roliga, icke-dömande kompisarna någonsin. Ibland har vi fortfarande kontakt via Facebook och det är ju asroligt! Under hela min uppväxt har jag umgåtts med Svenskar och varit den enda utlänningen i skolan. Fram till slutet av högstadiet hade jag i princip aldrig haft någon interaktion med invandrare. Jag har alltid varit nyfiken, oerhört nyfiken. Jag var alltid den som drev andra till att prova cigg, sprit och allt i tidig ålder. När jag bodde i Limmared och gick både högstadiet och gymnasiet där kände jag mig aldrig hemma.  Jag och min vän Mia hänge nästan jämt med kompisar i Borås och tog varje tillfälle vi hade att åka dit. Ibland drog jag också till Göteborg, falkenberg, varberg eller Halmstad. Började jobba redan som 16-åring och hade då mycket mer pengar än de flesta andra i min ålder. Dessa slösades på roliga saker och dyra kläder.

När vi tog Studenten gick jag inte på balen, inget drog mig till att lägga så mycket energi på något där få människor jag brydde mig om skulle vara. Idag kan jag säga att jag inte ångrar det för om vi nu ska prata om mig kan jag lugnt säga att jag är en person som aldrig skulle göra något påtvingat för att man ska, jag gör det som gör mig glad och avstår från det som känns menlöst. Även om jag är en av tre personer på hela skolan som skippar något.

När jag var 19 flyttade jag till Kalmar där jag pluggade marknadsföring och ekonomi. Där träffade en av mina absolut bästa vänner och den mest fantastiska människa jag känner, Fatima. Tog min examen och sökte massa jobb i Sverige efter sommaren men hoppades på att aldrig få nått. Jag är alldeles för nyfiken på världen och rädd för bekvämligheten. Jag flyttade till London, och efter 9 månader flyttade jag hit till Stockholm.

Blir jag glad av vacka saker av alla slag, bilar, klubbar, byggnader, städer och människor. Stundtalts är jag väldigt ytlig och skulle bara älska att vältra mig i onödiga lyxigheter. Förmodligen för jag älskar att njuta av allt. Men jag skulle aldrig vilja ha mycket pengar eller lyxigheter om jag inte kan ge bort eller dela det med någon. Jag äter hellre varmkorv med en vän än rysk kaviar med betydelselösa människor. För det som driver mig är kärleken. För min familj, vänner och detta livet. Jag skulle säga att jag är oerhört lojal och uppskattar allt det lilla i livet. Skulle därför aldrig få för mig att gnälla över småsaker eller sura när något inte blir exakt som jag vill. Tror min uppskattning för saker kan få mig att känna mig tusen gånger rikare på allt än andra människor. Min personlighet är byggd på sidor som är djupa kontraster till varandra och jag tror de är något som ger mig en möjlighet att uppleva det bästa av alla sorters människor. Ena dagen kan jag sitta i en oskön Ferrari och dricka på en klubb för 6-siffriga belopp, nästa kan jag sitta i min kompis sletna 990-kronors bil och skratta åt helt idiotiska upplevelser vi delar med varandra. Ja är nog väldigt öppensinnad och det finns få saker jag tycker är konstiga. Jaa, thats me. Tack för ni orkade läsa :)