Min enda kärlek i livet var en vänskap som övergick till enorm kärlek. Vi var båda 17 år och höll ihop i mer än tre år efter det. Alla som känner mig vet förmodligen vem det är. Vi var som bästa vänner och hade ett oerhört moget förhållande för att vara så små. Ingen drama, ingen svartsjuka utan bara två människor som hade stor förståelse för varandra och kommunicerade istället för att skrika och bråka. Samt skrattade oerhört mycket ihop. Men sen ville vi olika saker och svek kom emellan vilket gjorde att vi till slut vart sämre individer tillsammans, än när vi var på varsitt håll.

Min första present var en 2pac skiva, kan ni tänker er! En köpt CD med fodral och allting, det existerar inte länge haha. Vi lyssnade jämt på den här låten också. Ingen annan tyckte den va bra, bara vi och den är så jävla bra fortfarande!