fan nu...
Så undrar folk varför vi har råd att resa hela tiden. Resa som att åka och hälsa på familj och vänner i Sverige (dyrt daah?). Ja, våra föräldrar betalar sa jag. Blicken jag fick tillbaka var bara som ett frågetecken med höjda ögonbryn, varpå hon sa lyx! Är det så himla konstigt för vissa? lyx liksom? haha. Jag fattar inte vad som får föräldrar att täppa till och snåla så jävligt. Tror dom att dom lär sina barn rättvisa och att man ska arbeta för minsta öre? Fick dom barn som unga och inte kunde spendera något på sig själva så när de är vuxna tar de första bästa 18-års tillfälle och stryper allt finansiellt underhåll? Inte så mycket som en sj-resa ska dom bjudas på och solsemestern är helt klart uteslutet. Helst ska dom flytta ut också så man kan göra om rummet till kontrorsrum, gästrum och slippa betala mat. Vilken jävla kärlek va. Jag vet en tjej som ska flytta tillbaka till sin mamma och därför måste hyra rummet hon en gång växte upp i, för att hennes mamma tog första bästa tillfälle i akt och började hyra ut det då hon flyttade. Jag hade fan skämts för att säga till folk om så var fallet för mig. För hur älskade och saknad hade jag känt mig utan ett hem att komma tillbaka till? (Jag menar inte att det ska vara så hela livet såklart, men sålänge jag är student med icke-fast inkomst ser jag Kalmar som bara min studieord.)
Vissa föräldrar vet att dom lyckligaste människorna är de som ger mest. Dom lär sina barn samma sak och det gör att man inte behöver vrida sig om nätterna för varenda öre man spenderar och att man inte behöver skämma ut sig och fråga vännen efter dom där 5 kronorna hon lånade för två månader sen. Själv har jag fått lära mig att när man bryr sig som minst är det då man känner sig rikast. Att spara gör man för att man sedan ska slösa det på något man sett fram emot. Jag är glad att ha en familj som gärna betalar för min semester istället för att lämna mig ensam hemma för att jobba röven av mig. Men säger man det högt skäms man nästan lika mycket för då är man bortskämd med en gång. Oj det är visst så jävla fult att få något gratis i livet? Tänk ändå ser jag mig själv som hundra procent mer driven och engagerad i att lyckas och tjäna mina egna pengar än många som fått bädda sängen för att tjäna fem kronor från sina föräldrar och dom som sedan får hyra den sängen i vuxna dagar. Nu kanske en del kan bli arga här, men jag kommer ändå aldrig förstå. Jag kommer alltid tycka att snåla på sina barn definitivt inte är rätt sätt att lära dom om att arbeta hårt och om vad som är viktigt i livet.
Jag och Fattish hade långa samtal om detta i helgen och jag var bara tvungen att dela med mig :) God natt vänner.
Det är något jag inte heller förstår! Ali to su svedi.
håller med dig, visserligen varierar det väldigt från familj till familj och familjernas ekonomi. Men jag har själv föräldrar som stöttar mig i form av kärlek och pengar och inget av stöden skulle jag vilja vara utan! Ses senare :)
Jag håller med dig till hundra. Jag undrar hur fan man tänker när man kräver sina egna barn på pengar? Jag kommer vilja ge mina barn ALLT och hjälpa dem på alla sätt jag kan. Inte göra det svårare. Intressant inlägg som vanligt mirre!
Håller med Ilvana, to su fan svedi. Man är inte frisk någonstans om man tvingar sitt barn betala ett rum för att kunna bo hemma. Herregud min mamma bi mene placala da ostanem kuci hahha, ne men seriöst. Hur lågt har man sjunkit i livet om man är snål mot sitt egna barn. Jag längtar till den dagen då jag ploppar ut mini Anjisar för att kunna skänka min värld till de :) haha. Grymt inlägg iafl:) Kram!
Håller absolut med!! Folk höjde på ögonbrynet när de fick veta att mina föreldrar betalade min hyra när jag pluggade i örebro. De vill helt enkelt inte att jag skulle ta lån. Om de kan ge dig pengar why not? De är dina föreldrar. Men jag kan ändå ta åt mig lite när folk säger men din pappa kommer säkert betala för det eller något sånt.. För i mina ögon är jag inte bortskämd jag ger tillbaka på andra sätt.
Haha :) För mig handlar det inte ens om det här med familjens ekonomi ärligt talat. Sure, om det är extremfall men i den största graden betalar många t.ex. balkanföräldrar för sitt barns lyx och inte fan kom våra föräldrar till Sverige och har läkarlöner direkt (med viss undantag självklart). Rättare sagt har de flesta minimumlöner, men det hindrar dem inte från att ge oss allt de kan. Jag tycker inte det är pinsamt eller fel att ta emot dessa pengar... mina föräldrar vet att jag kommer ge dem minst lika mkt tillbaka. De skapar en bra grund för mig, deras barn, och det är deras mål i livet. Vad fan sparar man till egentligen? Att dö förmögen? Hell no!
alltså, jag håller med dig - men till en viss gräns. jag vet inte hur bekväm jag skulle känna mig i att acceptera en resa på en vecka utomlands. dock kan det bero på att jag för tillfället är i en position där jag kan ha ett heltidsjobb, så det finns ingen som helst anledning för min mamma att ge mig mer än vad som är nödvändigt då jag är pank eller inte tagit tummen ur rövan och letat aktivt efter jobb. jag personligen hade inte kunnat ta emot det med ett gott samvete. naturligtvis är det en helt annan femma när man pluggar. de flesta föräldrar vill att man fokuserar på plugg och endast plugg. inte vill man att ens barn som student endast ska leva på nudlar och aldrig kunna unna sig något under den här perioden. min mamma är t.ex. inte så värst glad över att jag söker lägenhet i samma veva som plugget snart komma bli aktuellt för mig. helst vill hon att jag stannar hemma så att jag slipper bry mig om studielån och pengar överhuvudtaget.
men samtidigt vet jag vad som är "för mycket" och vad jag egentligen bör kunna stå för. och det betyder mycket för mig ifall jag klarar det på egen hand. sedan är jag inget annat än tacksam när jag får något, för jag vill en dag kunna ge dubbelt så mycket tillbaka. jag har sett min mamma jobba stenhårt(!) för att vi ska ha det så bra som vi har det idag. jag vill kunna göra detsamma för mina barn. och jag kommer inte ge dem "veckopeng" då jag finner det oerhört löjligt. det är väl lite av samma skit som att få sina tio kr för att ha bäddat sängen, hjälpt till i hemmet eller passat ett syskon. för det första är det givet att man ska bidra med sådant, och för det andra kommer jag av kärlek köpa allt till dem så länge dem vet vad tacksamhet innebär. okej, kanske inte allt.. men you get the point.
var inte meningen att skriva en jävla uppsats, men var ett tag sen man lämnade en ordentlig kommentar hos dig :)
Finns väl positiva & negativa i följder i båda sätten att uppfostra, och jag tror det negativa med det synsätt du förespråkar, något man generellt kan se mycket i sydliga Europa - är att man sedan är bunden till sin familj hela livet. Ja, dina föräldrar ger dig mkt materiellt nu för att visa kärlek och för att de vill ditt bästa, men när de är gamla förväntar de sig samma tillbaka. Dvs, du hämmas av att du har en familj att ”ta hand om.” Och familjen kommer alltid att vara första prioritet.
Självklart prioriterar alla sunt tänkande människor sin familj, men om man radikalt ska dra det åt andra hållet då, men en ”typsikt svensk uppfostran” så har man ingen skyldighet att vara någon motor i familjeträdet. Dra till Antartiskt och stanna där tills du dör, men ”du kan väl skicka ett mail till gamla mamma som blir jätteglad enbart av att höra att du mår bra.”
Hah, nu drar jag det verkligen hårt åt båda hållen. Vi pratar liksom nivå ”casha SJ-resa” – men tankesätt och agerande grundar sig ju i våra kulturskillnader och som alltid kan tjag ju någonstans tycka att vi borde lära oss mer av varandra, ”som en enda stor familj” haha.
Hm. Det har både sina för och nackdelar! Man måste hitta en balas som fungerar både för föräldrar och barn tycker jag!
Kika in hos http://zenabih.blogg.se/ och tävla!!
Kram
Betyder "Ali to su svedi." och "to su fan svedi." något med att svenskar är snåla eller att det är typiskt svenskt? Hoppas inte det för alla svenskar är inte lika precis som alla andra nationaliteter inte är lika, vissa är snåla andra är generösa.
arijana: haha ja håller självklart med. Jag tycker inte själv jag behöver pengarna jag får o skäms ibland men fan dom vill ju ge för att dom tycker jag gör någon nytta när ja pluggar o dom blir så glada när dom ser hur glad jag blir av en resa ex. Om ja inte haft jobb hade jag nog känt mig väldigt misslyckad om mina föräldrar fick betala allt, så jag förstår om man inte vill ta emot. Jag hade nog fått skuldkänslor haha.
Om jag hade jobb skulle jag inte behöva ta emot lika mycket och det hade inte känt bra men mina föräldrar hade ändå betalat för de gör det mer för deras skull. jag vet inte riktigt varför men många föräldrar, inkl mina blir oerhört nöjda av att se mig glad och kunna ge mig saker, främst resor som gör mig glad haha.
jonie: Ja du e då alltid lika klok :) Jag tror inte att pengarna är något som binder ihop en familj och gör att man blir nära. Iaf inte i min, det är mer att vi gör saker ihop och mina förädrar visar att de vill ha med mig och min bror genom att vi inte betalar för oss själva. Tror det är väldigt vanligt med barn som känner skyldighet att ta hand om föräldrarna när dom blir äldre, men vad jag vet från folk jag känner har det inget med pengar att göra utan mer en kulturgrej och det är skillnad mellan länder och familjer också. I vissa kulturer ser man det tillochmed som att man föder barn så att man har någon som tar hand om dig när du blir äldre. Då uppfostrar man också barnen så, fast det har inte med pengar att göra utan mer att de fostras till att få dåligt samvete om de gör självständiga val som inte inkluderar familjen.
ja själv känner att mina föräldrar ahr underlättat mitt liv så himla mycket och pga av att jag inte behövt kämpa och hela tiden känna att jag bara har mig själv, blir jag motiverad att ge dom allt i gengäld när jag kan. Det kommer vara den störta lyckan för mig, och speciellt eftersom jag vet att dom inte förväntar sig något och hade varit lika glada om jag jobbade i fabrik men var nöjd med min tillvaro. Haha nu har jag tjötat så mkt att ja typ glömt vad du ens skrev om haha. KRAM
Anonym: Ja det är exakt vad det betyder. Nej det är absolut inte så, jag har massa generösa svenska vänner. Det handlar snarare om relationen till pengar :) Men jag tycker precis som Jonie skriver där uppe att det ändå finns kulturskillnader och hur man lär sig om pengar i de olika kulturerna. Svenskar överlag är väldigt MITT ÄR MITT, man arbetar för sig och spenderar lönen på sig. Medan i andra kulturer som den jag är ifrån delar man på mer saker ink pengar. Min bror betalar saker för mig hela tiden och när jag säger det för vissa tycker dom han är typ värsta guden mot mig, fast det för honom är helt natuligt. Det handlar om att jag/han elelr mina föräldrar aldrig skulle kunna njuta av en stor summa pengar medan någon annan jobbar röven av sig för ingenting. Faktiskt, det är helt onaturligt för mig. Tycker bara tanken att spendera ex förmögenheter på sig själv är helt hemsk. Vet inte hur svenskar är med detta om det nu handlar om det :) men som du ser verkar de icke-svenskar som kommenterat dela mina erfarenheter.
MIna svenska vänner som bor hemma gör det gratis, många som jobbar bidrar dock med någon symbolisk summa varje månad. De flesta har dock flyttat hemifrån och jag tycker att det är mer skillnad i kulturen och synen på pengar. Det är alltid förvånade blickar från dem när vi går ut och vi inte köper drinkar var och en för sig, utan vi bjuder en runda var. Alltid lite ? när de kommer till en fest och ser att det bjuds på mat och alkohol och de har en systemet-påse med sig. Men vi har lärt dem att vi gör så helt enkelt och de får leva med det och bjuda nästa gång :)
Javisst det med att man ska hjälpa sina barn, om man kan inom vissa gränser. Jag bor hemma med min mamma och jag ger henne pengar varje månad. Frivilligt, en symbolisk summa så att hon vet att jag bryr mig om henne och vill ställa upp. Jag skulle ALDRIG i mitt liv ta emot pengar från henne. Jag har inte bett henne om pengar sen gymnasiet, hon har dock självmant köpt presenter och saker till mig. Hon har aldrig krävt pengar av mig, men jag ger henne det ändå. Jag bor där och tycker att det är helt okej av mig att bidra med något. Min mamma är ensam och trots att hon har ett bra jobb så skulle det vara pinsamt för mig att be henne om pengar. Jag är 25 och kommer att, så fort jag lyckas hitta en vittig lägenhet, flytta hemifrån, jag måste kunna ta ansvar för mig själv. Jag har jobbat sen jag var 16-17 och tycker att man kan båda plugga OCH jobba bara man vill det. Och man kan spara och resa och shoppa och gå ut och bjuda sina vänner på drinkar när man firar något. Att stöta på någon som är 20+ och bor själv, tar bara CSN-bidrag och får resten av mamma och pappa, det känns lite bortskämt, sorry. Man väljer att plugga och föräldrarna uppmuntrar oftast det. Och så ska man flytta. Jag tycker att man kan ta sitt ansvar där och börja försörja sig själv och lära sig att vara lite självständig. Visst att de hoppar in och ställer upp men att betala hela semestrar och annat som man själv kan stå för, tycker jag är lite för mycket. Mamma sliter som fan på jobbet, att be henne om något mer än det hon gjort för oss hittills skulle vara oerhört oförskämt. Det handlar inte om att vara snål utan om att lära sig att vara självständig och kunna ta hand om sig själv.
Peace
Mia: Hej, gud vad jag gillar din ärliga kommentar :)
Jo men det går faktiskt inte att under några omständigheter spara ihop till en semester när man ska klara hyra+mat+böcker på 8000 kr som är bidrag och lån. Utöver det ska man fika, festa och unna sig nått klädesplagg. Jag förstår studenter som inte får ett öre av sina föräldrar och är helt panka 2 veckor i månaden. Vi lever faktiskt på existensminimum.
ja det är annan sak kanske när man jobbar och bor hemma med en förälder, jag har mamma, pappa och bror som alla jobbar och bor ihop och därför antagligen får en del pengar över att spendera på roliga saker både till dom och till mig. Jag har aldrig bett mina päron om pengar, det skulle kännas jävligt konstigt. Jag är självständigt och skulle hellre vara pank än att fråga efter något eftersom dom varken har någon förmögenhet eller lättförtjänta pengar, så det håller jag helt med om. Oftast vill man ju inte ta, ali oni vide. Man vill mycket saker i livet men man kan inte. Jag har jobbat också ända sen jag var 16 på fabrik och nu jobbar jag när jag vill unna mig nått som jag inte kan se att dom ska betala. Kraaaam
