..började jag älska mina ögon på ett helt annat sätt än jag gjort förut. Med blåa ringar, rynkor runtom och alla andra fel jag gärna hittar.

Jag tittade på ett program som handlar om specialoperationer osv för att göra människor friska. Människor som har ovanliga sjukdomar och som provat alla andra metoder i princip. Det var man som haft god syn i sin barndom men sen blivit blind där i sina tonår och nu var han väl runt 40 kanske. Han hade aldrig sett sin fru och inte sina tre barn heller. Efter en lyckad operation fick han synen tillbaka på ett öga. Lyckan när han såg sin fru och sina barn för första gången kändes i hela mig. Tänk er då hur det var för honom. Hans blonda söner med söta smajlgropar och stora blå ögon, hans kommentar jag hade ingen aning om att min fru var så vacker, och alla säger jämt att mina barn är så vackra. Nu vet jag va dom pratar om. Jag grät floder, det fanns ingen hejd på mina tårar! och när han fick se havet, då ville jag dö av lycka. Finns det något vackrare än havet och solnedgången? Lipade så högt, jag trode jag skulle väcka hela familjen. Vet inte varför jag skrivet detta. Kanske för ni också ska förstå hur värdefulla vissa saker är. kl 4 på natten insåg jag att man verkligen ska vara lycklig för att man kan se de man älskar le.