Pic: Jason Perry

 
Jag sitter just nu med ett annat fönster öppet och i det läser jag gamla inlägg i min Tycker/Tänker kategori. När jag läser det inser jag att jag aldrig någonsin vill radera min blogg. Låsa den kanske men inte radera. Jag kan radera alla andra inlägg i bloggen men inte dom. Hur ska jag ta bort så mycket dokumenterade känslor i text? Jag älskar musiken och texterna i vissa inlägg. De tar mig tillbaka till samma känslor som då inlägget skrevs och vissa påminner mig om det vackra i livet som har betydelse. Det är inte lätt att bevara sin djupa sida idag och inte bara flöda med i alla överdriven konsumtion, utseendefixering och annat sjukt i världen som om det vore det mest naturliga. Texterna är jag och allt man behöver göra för att förstå mig närmare är att läsa dom. Nu ska jag sova. 04.38 på möörakvisten. Har aldrig sagt att jag är normal. God natt.