Speglar
Jag sitter vid min fysiska spegel och betraktar min psykiska. Tar det sista draget med min maskara, två bruna ögon tittar tillbaka. Glada, nyfikna och fulla av liv oh yes baby! Maskaran behöver jag nu för att framhäva, inte dölja. Så reser jag mig och går jag vidare i mitt nya liv.
fan vad härligt att läsa ett sånt här inlägg mirre!
precis så som en tjej som dig skall känna sig ;)
Krama!
Bra skrivet! Sjukt bra!
Pussamxxx
uh ovaj me tekst potrefi u bubreg. power to you! ingen förtjänar dina tårar hur cheezy det än låter.
Gud vad jag känner igen mig i det här, har precis en sån kväll/natt nu... Och jag hoppas mer än något annat att jag snart ska rycka upp mig och se den riktiga jag i spegeln igen... Kram!
Åh Mirre, fina du! Vad bra att du känner så!! Det är du verkligen värd!!!!!
TACK FÖR ERA KOMMENTARER! :)
Anonym: Nu vet jag inte vad dina tårar (om du nu gråtit) beror på, men allt jag kan säga är det blir bättre, tiden läker verkligen alla sår. Det känns inte så nu men det är vad du kommer tänka sen när du ser ditt riktiga jag i spegeln. Kram
mycket vackert skrivet!
