..men jag tror varken att dom eller jag vet vad styrka verkligen innebär. Styrka som när man måste gå igenom förlusten av sin livspartner eller att allt man äger och alla minnen man håller kärt går upp i rök.
Att göra slut med någon innebär kanske att man måste ta fram sitt starkaste jag för att kunna gå vidare, men i det stora hela är det bara bagateller i livet, inte tragadier eller djupa svarta hål vilka man måsta kämpa sig ur. De människor som gräver ner sig över sådant är människor som inte lärt sig uppskatta livet och allt det fina det för med sig. Människor som inte ser ljuset i tunneln när de möter minsta motgång. Jag vet hur det är, man klarar inte de mål man sätter upp för sig själv, man är inte ihop med den man vill, man är inte där man vill vara i livet, men vi är fan lyckligt lottade. Vi bör vara lyckliga. Tyvärr visar forskning att människor i U-länder är lyckligare än oss. Jag undrar, om man skulle ta ifrån oss hälften av våra saker, möjligheter och rikedom för ett tag för att sedan ge tillbaka en fjärdedel av det. Skulle vi uppskatta den lilla del vi fått tillbaka mer då? Självklart. Skulle ett nytt jobb uppskattas mer och skulle vi va "måndagssjuka" mer sällan efter en jobbig helg? Självklart. I detta nu undrar jag om inte finanskrisen kan föra något gott med sig i detta avseende. När rapporterna kommer ut kan jag garantera er att procenten för sjukskrivning under de senaste månaderna sjunkit. Ingen är hemma för huvudvärk när chansen finns att man blir varslad från jobbet.

Okej lite off topic blev det visst men slutsatsen jag skulle komma till är; min styrka har inte prövats på riktigt än för hos mig finns inga mörka tunnlar. Jag tänker alltid på det när jag hamnar på vissa bloggar. Jag har god hälsa och all kärlek och lycka man kan önska sig i ett liv. Det är allt som betyder något. Man får njuta av varje dag man har det för när det tas ifrån en, det är då man testas. Då måste man vara stark, då har man inget annat väl än att ta fram kämpen i sig.