Själviska människor bör inte ha barn
Är det något som gör mig riktigt förbannad är det själviska föräldrad. Människor som har tänkt eller redan har barn men som fortfarande tänker på sig själva i första hand. Alla är vi barn till någon och när man har problem, vem är då man i första hand tänker på att vända sig till? vem är tryggheten? jo föräldrarna. Att inte kunna ha den möjligheten måste vara fruktansvärt som barn. Visst kan det göra en stark att klara sig själv men är motgångarna värda det? Man blir minst lika stark som att ha föräldrar vid sin sida som vägleder dig rätt, som säger att du klarar allt när du tvekar och som alltid finns där för att du ska utvecklas som människa. Jag vill verkligen tro att något som att föda en ny människa till världen ska göra en till en mer förstående och ödmjuk människa men ibland har jag så fel.
Grejen är den att ni kanske inte riktigt vet vad jag pratar om nu men man vet ofta inte att man har själviska föräldrar förrän man träffar andra barn vars föräldrar ger de all tid, pengar och kärlek i världen. Och man vet ofta inte hur lyckligt lottad man själv är förrän man hör eller ser bekanta i sin omgivning som inte kan vända sig till sina föräldrar eller förvänta sig något från de överhuvudtaget.
Jag kom bara att tänka på detta eftersom jag pratat med Fatima hela natten om en bekant till oss som skulle följa med sina föräldrar till USA. Men hennes bil gick sönder och hon behövde använda sina semesterpengar till lagningen och hennes pappa vägrade ge henne eller ens låna henne pengar så att hon kunde följa med dom på semestern. Hon studerar samtidigt som hon jobbar då och då vilket gör att det tog månader att spara ihop några tusen som ni kanske förstår. Har han som far inget jävla hjärta eller? ingen längtan efter att få umgås med sin dotter? "jahopp men då blir de ju inget Florida för dig" hade han bara klämt ur sig. Kom inte o påstå att man måste lära sig att ta hand om sig själv för ingen människa lär sig det genom att känna sig oönskad av sina föräldrar. Det gör en enbart sårad vilket hon också blev.
Mina vänner skrattar jämt och säger att de inte kan se mig ha barn. Men grejen är den att min rädsla är att vara för självisk och bli en sådan förälder som jag beskrivit ovan. Det är verkligen fult på alla sätt. När jag blir mamma kommer jag vara så redo att satsa allt på en annan människa. Jag vill vara precis så givande och osjälvisk som min egna mamma, absolut ingenting är svårt för henne att göra för mig och min bror. Oh hon är så bäst, jag vill verkligen vara allt som hon är för mig. Att jag bara irriterar mig på något sånt här redan nu säger väl ändå att jag är på rätt väg :)
God natt!
Måste skriva som du skrev till mig; bra inlägg! Jag har också sett sjuka exempel på oförstående och själviska föräldrar och man blir ju så jävla arg! Jag uppskattar och värdesätter också mina föräldrar mest i livet och då är vi ju lyckligt lottade. Men jag känner redan nu att jäääääävlar vad jag ska överrösa mina barn med kärlek, det är ju som att man känner kärlek för sitt ofödda barn redan.... haha.... Därför är det svårt för mig att fatta hur man som förälder kan vara så skeeeeeeev. Nej fan jag blir bara sur, god natt! Haha!
hähä 219 kulor kostar den, men det är den lätt värd!
bra inlägg!
håller med dig till 100%! super inlägg :)
Skit bra inlägg! Jag hatar också själviska människor, men det finns flera olika sorters människor i denna sjuka värld som inte borde ha barn...
Håller med dig. A ono med Florida-historian. To su typiskt svedjani! Haha
Haha Ilvana då :)
Tycker att detta var superbt inlägg, petica. Under min barndom hade jag x antal vänner som hade en eller båda föräldrar som är oerhört själviska. Som hellre går till frisören, solar och får manikyr än umgås med sina barn eller köper nya kläder till sina barn... Det är chockande och skandalliknande. När man får barn kan man inte på samma sätt lägga sig själv i första hand som man tidigare har gjort. Min föräldrar hade gjort allt för att få med mig på den resan, det hade chockat mig om dem bara hade sagt: jahopp men du kan väl ta han om våra blommor medans vi njuter av vår semester. Sjukt.
Mirnesa jag tror att du kommer att bli en hipp mamma och att ditt barn kommer ha den stora turen över att ha dig som förälder :)
melissa: HAHA fan va rolig du e! Men jag känner mig också redan nu helt kärleksfull till mina barn...
Ilvic: hahaha eller hur.Tänkte skriva de först men jag har så många rasistiska inlägg mot svenskar redan så de fick räcka haha
Haris. HAHA fan vilken härlig kommentar! Ja jag frågade alltid min mamma när jag var yngre varför hon inte köpte dyra kläder eller tillochmed skffade silikon som några av mina vänners mammor. Då sa hon alltid Pa mogu ja al ces onda sjeditit kuci kad Juli dodje. Vilket faktiskt många gjorde..no semester, mommy needs new boobs typ. weird.
haha bas til hvala! vad gulligt sagt.
Du är så klok, mirre! håller med dig till fullo. det svider i hjärtat att se en förälder "välja bort" sina barn :S därför kan jag tycka att det är klokast att skaffa barn efter att man har mognat, varit i ett långvarigt förhållande med sig själv och upplevt ett och annat. i mitt fall lär det nog ta några år, dock kan det finnas folk som är redo redan i början av tjugan. bara man kan prioritera så. puss!
Arijana: ..."varit i ett långvarigt förhållande med sig själv" oh du säger det så bra! Jag håller verkligen med :)
