När jag gick in på finest hemsidan tidigare idag möttes jag av en rubrik i stil med "världens dåligaste låtar/låttexter". Det finns alltid speciellt en artist och två låtar jag avskytt så mycket att jag inte ens förstår att människan kan vistas ute på stureplan efter dessa släpptes.

Dum di dum di dum dum di dei
That's the way that my heart goes
Dum di dum di dum dum di dei

eller...

I need a house, I need a room
I need a bed to sleep in
I need a coffee and a kitchen sink
I need a friend, I need a love, I need someone

jag behöver en kaffeee och en diskbääääänk liksom hahaha . Marie Serneholt. Vilken poet va, jag bli så berörd. Alltid som en dålig kopia av brittan på 90-talet. Tack så mycket det var enough lollipop-pop shit redan då.