trying to find the you that you once had
Det är lätt att sparka på någon som redan ligger ner. Det måste vara det lättaste här i livet eftersom de varken krävs balls, ett stort hjärta, stolthet eller att man agerar med eftertanke.
Jag undrar om du förstår det själv att du beter dig och inombords känner dig som en fjortonårig mobbare; stolt, stark och så nöjd. Och jag känner mig som den mobbade, tom och uppriven, på nytt. Men djupt där inne känner jag mig ändå lugn och jag tänker alla får vad det förtjänar till slut. Så även du.
Du får mig att känna mig så svag, så liten. Men egentligen är jag en större person än du, alla gånger. För jag skulle aldrig göra det du gör mot mig, mot någon annan. Allra minst någon som älskar mig. Även om relationen inte finns kvar längre, vilka relationer är det man ska uppskatta om man inte uppskattar de som var fyllda med kärlek och vänskap? Vilka relationer finns kvar som väcker minnen att känna sig lycklig för?
Jag önskar du var här så jag kunde se in i dina svarta, själlösa ögon och sluta älska dig i samma sekund.
Har i stort sett noll koll om vad ditt inlägg handlar om, men något jag vet är att du är en stark kvinna! Säkert starkare än vad du anar (och nu syftar jag inte på dina benmuskler) :) Lycka till hos farbror doktorn och krya på dig! Kram
Jag har mina aningar om vem detta inlägget är riktat åt, men är säkerligen helt ute och cyklar.
Jag tror att dessa människor har blivit övertagna av sin osäkerhet och skyddar sig själva genom att klanka ner på andra. Det är ju mycket lättare? Svaga människor gör det lättare för sig att försöka bevisa motsattsen, vilket i slutändan resulterar till att dem blir "mobbare". I detta fallet är du den starka.
Alla har nog någon gång haft (eller har) en sådan människa i sitt liv som vet vilka knappar som ska tryckas för att man ska falla ner, krypa ihop och önska att allt var en mardröm. Det är svårt att motstå ord ifrån någon man älskar och ännu svårare är det att motstå den personen. Men har man lyckats att stänga av "hörapparaten" (öronen)så har man lyckats att även stänga den dörren.
Hur som helst, ta fram din superwomen inom dig och ut och fiska positiva människor!
Fiiii fan vilken bok jag skrev nu.
Emelie: hahaha tack ems! Vad de fina orden värmer ska du veta.
Bati: Tack Bahtie! Fan vad fin du är som skriver så och du har så rätt. Jag vet inom mig att jag är stark så därför kan jag utstå smärtan för till slut blir jag superwoman som du säger och smärtan bara rinner av mig :) kram!
Det lustiga är att jag kan relatera till din ilska/sorg så jävla väl. Och visst går det inte att göra något annat än att rycka på axlarna längre, för allt är bara en repris av vad som hände och sas "förra gången" och "gången innan det". Just p.g.a minnen och vad man en gång känt tidigare (vad man än idag känner när det blir för svårt att förtränga), blir det så obeskrivligt svårt att sjunka till samma nivå och vända ryggen till, som personen i fråga gjort utan att ens tveka.
Men i stundens hetta blir det alltid lätt att se klart för en gångs skull, att inte låta sig brytas ned. Så, på ett sätt kan du vara tacksam (hur rubbat det än låter) att fittskallen beter sig så. Inte nog med att du fått tusen ytterligare anledningar att vända på klacken, nu blir det dessutom enklare. Vill jag tro iaf.
Detta fixar du så jäkla bra, babe!
Tack ska du ha :)
Angående inlägget ovan;
Det jobbigaste är att bli sårad av den man älskar. Men du klarar de, du är stark! Ta inte emot skit från någon. Som sagt, ta fram din superwoman inom dig och vänd dig inte om for once åt idioten!
väldigt bra inlägg faktiskt.. som om jag själv har skrivit det.
Vissa sjunker så lågt att de sparkar på de som redan ligger nere. Trycker till på akilleshälen så bägaren rinner över. Men det är bara att kämpa, alla har vi befunnit oss i den situtionen. Har liknande texter i mitt lilla block.
Btw, du hade en bra blogg :) intressant!
Arijana: Du vet såklart alltid PRECIS vad jag pratar om! grym är du.
sab: ja för fan! inte vända om. Kram
Senka: tack..i guess. Vet inte vad jag ska säga när jag bara skrev ner mina känslor :)
Leonida: efter regn kommer solsken :) och tack.
Ååh Miiirree ! Fick mig och bli lite smått tårögd av dina ord. Vill bara krama om dig nu !
Vad det än är så kommer du klara av det, du har ju klarat dig så bra hittills eller så är du en jävel på att dölja saker haha .. Du har mycket styrka och stort hjärta i den lilla kroppen. Puss & Kram på dig !
Meli: haha du är för gullig lilla mellssii. tack! ja jag kan dölja men när jag är med dig och familjen behövs det itne så mycket, mår oftast bra automatiskt då. puss
Hej gumman, vilken text! Den berörde mig verkligen, fint skrivet och hemskt samtidigt! Jag saknar dej!! Puss
