Man är självständig, känner sig så stark och självsäker. Sen kommer jäveln som påverkar allt det, även om man inte vill. Man har sina mål, sin stolthet och sina gränser som man håller så hårt på. Men sen kommer ändå den där jäveln som gör att man tänjer på alla gränser som man satt upp för sig själv. Som var så bestämda att de nästan kunde varit skriva i sten. Min pojkvän ska minnsan aldrig...jag skulle fan aldrig förlåta..jag kommer fan aldrig vara med någon som...? Så låter det i hjärnan innan man bli kär och blind.

Men man gör fel, man missförstår varandra, man förstår inte varandras förväntningar, man sårar och gör misstag. Speciellt i början när man precis bildar grunden till förhållandet. Men jag anser ändå att alla de misstagen och förlåten därefter är nöjdvändiga för att utveckla relationen och kanske bli något ännu starkare ihop. Om man aldrig förlåter eller sänker sina högt satta gränser, älskar men ens då? Jag tror inte det. Jag skulle inte kunna vara med någon som aldrig skulle kunna förlåt små misstag jag gjort. Jag är ju inte mer än människa och så länge jag inte har förmågan att höra någon annans tankar och önskningar kommer jag säga och göra saker som kan bli fel.
 
Kvinna som man, alla har vi satt upp gränser för oss. När vi förlåter ett misstag och den där handlingen som vi ansett oförlåtlig innan tänjer vi våra egna gränser, för personen vi älskar. Vi blir besvikan på oss själva istället för personen. Men när man enbart är besviken på sig själv har det gått för långt. Det är en sak med få misstag och en helt annan sak med en person som får dig att förlåta skit efter skit rent ut sagt, som får dig att glömma bort vem du var innan. Självrespekt är det viktigaste. Om man känner att man inte kan leva med sig själv och den person man blivit i förhållandet, då har det gått för långt. Då säger man dääär sattee du din sista potatiiiiis din fitta nu drar jag hahaha okej kanske inte jag var bara tvungen att liva upp stämningen i detta djupa haha (förstör jag?).

Man har förlorat sig själv och kontrollen.
I kärlek behöver man inte alltid vara besviken på den andra, man kan vara lika mycket besviken på sig själv.
Man kan vara trött och vilja återha kontrollen igen.

/ Kvinnan som åter har kontrollen