..i min korridor, dom är fan inte några riktiga studenter. Jag kliver upp imorse, går till köket och där står en brud helt alert och bakar brööööd och tittar på nyhetsmorgon. Jag tror på allvar jag bor i ett pensionärsboende. Deras beteende får mig att känna mig som 14 bast..om inte 12. Tänk om Jenny hade bott här, men enbart ketchup och gött mycket sprit i sitt kylskåp haha. Så långt ifrån nybakade frallor man kan komma.

Ska fortsätta på min hemtenta idag. Den går skit, kanske för jag inte orkar bry mig haha. Jag är verkligen asdålig i skolan ibland. Riktigt oambitiös och lat. Speciellt på sista tiden vill jag bara få saker överstökade. Stackars de utbytestudenter som måste jobba med mig och Fatte på kampanjplaneringen, jag har planerat att bara nicka och säga yeeez i agree till alla deras idéer och sen gå hem o sola.
God morgon då lovers :)

Man är självständig, känner sig så stark och självsäker. Sen kommer jäveln som påverkar allt det, även om man inte vill. Man har sina mål, sin stolthet och sina gränser som man håller så hårt på. Men sen kommer ändå den där jäveln som gör att man tänjer på alla gränser som man satt upp för sig själv. Som var så bestämda att de nästan kunde varit skriva i sten. Min pojkvän ska minnsan aldrig...jag skulle fan aldrig förlåta..jag kommer fan aldrig vara med någon som...? Så låter det i hjärnan innan man bli kär och blind.

Men man gör fel, man missförstår varandra, man förstår inte varandras förväntningar, man sårar och gör misstag. Speciellt i början när man precis bildar grunden till förhållandet. Men jag anser ändå att alla de misstagen och förlåten därefter är nöjdvändiga för att utveckla relationen och kanske bli något ännu starkare ihop. Om man aldrig förlåter eller sänker sina högt satta gränser, älskar men ens då? Jag tror inte det. Jag skulle inte kunna vara med någon som aldrig skulle kunna förlåt små misstag jag gjort. Jag är ju inte mer än människa och så länge jag inte har förmågan att höra någon annans tankar och önskningar kommer jag säga och göra saker som kan bli fel.
 
Kvinna som man, alla har vi satt upp gränser för oss. När vi förlåter ett misstag och den där handlingen som vi ansett oförlåtlig innan tänjer vi våra egna gränser, för personen vi älskar. Vi blir besvikan på oss själva istället för personen. Men när man enbart är besviken på sig själv har det gått för långt. Det är en sak med få misstag och en helt annan sak med en person som får dig att förlåta skit efter skit rent ut sagt, som får dig att glömma bort vem du var innan. Självrespekt är det viktigaste. Om man känner att man inte kan leva med sig själv och den person man blivit i förhållandet, då har det gått för långt. Då säger man dääär sattee du din sista potatiiiiis din fitta nu drar jag hahaha okej kanske inte jag var bara tvungen att liva upp stämningen i detta djupa haha (förstör jag?).

Man har förlorat sig själv och kontrollen.
I kärlek behöver man inte alltid vara besviken på den andra, man kan vara lika mycket besviken på sig själv.
Man kan vara trött och vilja återha kontrollen igen.

/ Kvinnan som åter har kontrollen

Småstadfrillan!
Jag är helt säker på att vissa av er inte ens uppmärksammat det fula med denna frisyr men det är ju tyvärr för hela Sverige består av småstädar och därmed dessa frisyrer. Man blir lite blind. Ni vet som när man ser den där mattan som missmatcher resten av rummet så mycket att det skär i ögonen...men efter ett tag märken man den inte ens.
På tjejer ser småstadfrillan ut såhär, jag får alltid Cruella de ville vibbar.

Det var en gång en söt liten nalle som bodde på gatan i en liten by. En snäll snäll farbror fann honom och tog honom hem till sitt varma hem. Han gav nallen till sin blonda lilla dotter som blev jättelycklig. Nallen var också jättelycklig. Han fick kärlek och ett hem att bo i.  Flickan blev äldre och äldre, hon hade inte lika mycket tid för honom. Men kärleken fanns där fortfarande. Han fick sova på hennes bröst som bara växte och växte. Ingen annan nalle han kände hade legat på sådana härligheter.
Vart flickan än skulle tog hon Nallen med sig. Oftast fick han ligga nerklämd i en trång väska. Det värsta han visste var när de skulle på semester. De åkte ofta till Bosnien. I över ett dygn låg han dubbelvikt och hade lite med luft. Ändån älskade han flickan, så som hon älskade honom.
När flickan skulle rengöra Nallen la hon honom i tvättmaskinen, på 90 grader. Det gjorde väldigt ont på Nallen och han blev väldigt yr. Detta upprepade sig ett antal gånger. Men ren var han minsan.
På kvällarna pillade flickan på Nallens näsa. Det kittlades men Nallen ville inte säga ifrån då han inte ville såra flickans känslor. Flera gånger kom nya nallar till flickans säng, men hon ville inte ha dem, bara honom.

Tiden gick och en vacker dag flyttade flickan till ett nytt hem. Nallen följde givetvis med. Han trivdes bra där, det var bara han och flickan. Det var bara ibland han fick dela henne med en större lite mer hårigare nalle.

En dag kom flickan hem med brunt hår. Detta gillade inte Nallen i början, men när han vant sej tyckte han bara att hon var vackrare än någonsin.

Någon gång kom en lång blond flicka på besök. Hon var elak mot Nallen och sa att han var ful och äcklig. Då slog flickan den långa  flickan för att skydda Nallen.

Än idag lever Nallen i flickans kärleksfulla hem. Men det är slitsamt för honom. När han ser sig i speglen ser han hur tiden med flickan påverkat hans yttre. Han är inte lika söt och fluffig längre. Han har blivit en helt annan Nalle. En skräckinjagande nalle. En nalle som skrämmder små flickor. Som skrämmer andar och demoner. Som skrämmer allt utom flickan, flickan som giver honom all kärlek hon har.

Han ser ut som Michael Jackson.

..finner vi i Fatimas moster som köpte en tvättmaskin i Bosnien och tog den till Sverige med buss! hahaha ni kan ju bara tänka er alla passagerar med sina vanliga väskor och så hon med sina väskor och en jävla tvättmaskin. Tydligen tar hon också med stora mattor och sånt haaha fyfan var roligt! Hur tung och osmidig tror ni maskinen va? Tror ni chaufförerna fick en chock eller enbart ryggskott när de skulle lasta in den? haha det kanske blir ett nytt kylskåp denna sommaren? haha kag måste verkligen sova men fan var bara tvungen o berätta om damen som anstränger sig så oerthört för något som kostar några hundra kr mindre i Bosnien än i sverige.

...and that's all that matters.

För vissa människor kretsar knappast något kring dem. Med andra ord glömmer de sig själv, sitt inre, sina mål. För dom handlar det om andra. Hur andra ser på dem är hur de ser på sig själv. Förstår ni? Därför kan inte vissa förstå hur man tänker när man väljer att vårda sig själv och med hela hjärtat mena när man säger det är inte du, det är faktiskt jag. Då plötsligt kretsar allt kring dem och jag undrar om de inte känner; att vara älskad av någon är att älska sig själv?

Mina drömmar, mina mål, min hälsa, min själ, mitt hjärta - det är det jag väljer. I val är det alltid något alternativ, ibland någon människa som man går miste om. Personen kan vara helt fantastisk men också någon som inte ger dig kärlek, respekt och den harmoni till din själ som du själv eftersträvar. Man kan säga att man ska välja bort dem, men snarare handlar det om välja sig själv  framför dem, parasiterna.

Att älska mig själv mest. Tack mamma för du lärt mig så bra. Så länge jag lever efter det, och så länge jag vårdar relationerna med de fina människorna i mitt liv som önskar mig den lycka jag själv önskar mig kommer jag leva i lycka och harmoni.

Ja man vill ju gärna vara het på stranden och det gör man lättast genom att välja rätt bikini. De som brudarna har på sig ovan känns heeelfel. Inte ens Audrinas glada sillisar klarar att bära upp en bikiniöverdel som har snören i mitten. Det enkla svaret är att ju mer man drar åt snörena desto mer ser brösten ut att hänga. Väldigt oönskad effekt va?
Ja men för fan ladies nu ka jag sova och ni får se till att välja rätt så ni får den här effekten på beachen istället haha. God natt!

Det är lätt att sparka på någon som redan ligger ner. Det måste vara det lättaste här i livet eftersom de varken krävs balls, ett stort hjärta, stolthet eller att man agerar med eftertanke.

Jag undrar om du förstår det själv att du beter dig och inombords känner dig som en fjortonårig mobbare; stolt, stark och så nöjd. Och jag känner mig som den mobbade, tom och uppriven, på nytt. Men djupt där inne känner jag mig ändå lugn och jag tänker alla får vad det förtjänar till slut. Så även du.

Du får mig att känna mig så svag, så liten. Men egentligen är jag en större person än du, alla gånger. För jag skulle aldrig göra det du gör mot mig, mot någon annan. Allra minst någon som älskar mig. Även om relationen inte finns kvar längre, vilka relationer är det man ska uppskatta om man inte uppskattar de som var fyllda med kärlek och vänskap? Vilka relationer finns kvar som väcker minnen att känna sig lycklig för?

Jag önskar du var här så jag kunde se in i dina svarta, själlösa ögon och sluta älska dig i samma sekund.

Alltså helt ärligt det här är inte sant.

I somras när Dino Merlin hade sin spelning i Sarajevo var jag så sjuk att jag knappt kunde röra mig så jag sket i att gå. Konserten var precis dagen efter jag o nellis kom hem från en festandes vecka i Kroatien. Alltså ja var helt förstörd; kunde knappt andas, tung i huvudet, min astma kom tillbaka, ont i lungorna och ryggen, hostade sleem, helt crack hoe feeling. Precis som jag känner mig nu! Nu när han kommer till Göteborg imorrn och jag faktiskt kan gå.

Detta händer enbart för jag ångrar att jag inte gick den gången i somras. Har sagt tusen gånger efter får jag chansen igen skiter jag i om jag är döende, jag ska fan gå!

Helvete alltså! Det är ju så man önskar man kunde få en spruta i röven som kändisar får precis innan uppträdanden om dom är sjuka. Så mår man prima för några timmar i alla fall.

Eh nämnde jag att jag fortfarande är i Kalmar? Bestämt mig för att dra hem till familjen imorrn. Kram!

Detta inlägg är bara tragiskt. Men kommentarerna är ännu värre, peppande, stödjande och smörande. Jag vet inte om jag ska bli äcklad eller tycka synd om dessa tjejer som eftersträvar stora hål mellan låren. Det är väldigt synd också att dessa bantare har så många läsare på sina bloggar. Säkert yngre med som tänker Oj jag är 10cm kortare än henne men väger lika mycket,  oj! då borde jag ju väga 10 kilo mindre. Ingen som mentalt har en ålder över 22 kan ju finna den typen av blogg intressant? Eller så är det kanske min mentala ålder som är 35 (Inte Linda Rosing-35 haha). Thank god för det i så fall.