Nu är jag ÄNTLIGEN hemma hos mina föräldrar i Limmared. Ni förstår inte hur lycklig jag känner mig över detta. För det första hamnade jag i nått jävla snöoväder och fick köra 60 i typ 20 mil. Trots detta var jag nära på att kana in i stolpar och vägstängel X antal gånger. Varje gång detta hände skrek jag rakt ut som en jävla galning..skrek och svor och bad för mitt liv. Och jag skojar inte för det var sjukt jobbigt. Efter att endast ha sett virvlande snö i några timmar började jag typ hallucinera (notis: såg snö, inte drog upp snö). Inte nog med det, efter att ha kört i 4 timmar hade jag bara några km kvar innan jag va hemma, vädret hade äntligen blivit lite bättre och jag var lycklig för jag iaf kunde gasa upp till 80. Vad händer då om inte tre jävla rådjur springer rakt över vägen 5 meter framför min bil. Mitt hjärta stannade, jag skrek i vanlig ordning fiiiiittaa rakt ut och jag tänkte bara; det häär händer fan inte. Hade jag inte haft balkanmusik på högsta volym och längtan efter att få komma hem hade jag tagit in på hotell efter halva vägen. Mitt humör hade inte pallat mycket mer. Men men...nu är jag här och stannar en hel vecka, wohooow! Något är knas med denna datorn, skärmen hackar och har sig men iaf. Kanske uppdaterar ikväll. Puss!