Trodde först det var söndag morgon. Weiird, men när man jobbar nätter har man inte så stor koll. Ska sova snart..imorrn blir det att vakna tidigare. Ska träffa en person. Är nervös. Inte för personen utan för att mitt hjärta kan gå sönder igen, eller kan det? Jag tror att det har blivit en sten nu. Och varje gång jag blir sårad kan det inte krossas. En liten del av stenen bara smulas sönder till flisor istället. Det gör i alla fall inte lika ont. Eller så har jag lärt mig att förtränga saker med tiden. Om allt kommer upp till ytan imorrn igen exploderar jag inombords och det får inte hända. Mitt hjärta måste förbli en sten under morgondagen så jag inte släpper en enda tår till. Jag har inte gråtit på länge och det sista jag vill är att ge den här personen fler av mina tårar. Det jobbigaste som finns är när någon annan styr ens inre och man känner sig så ynklig för man förstor inte när den här människan fick övertaget om ens hjärta, man förstår inte hur denna personen kan få en att känna sig så hjälplös och svag. Det värsta jag vet är att känna mig svag. Jag hatar mig själv i de tillfällena. Nä nu ska jag sluta lipa. Ser fram emot imorrn en hel del faktiskt utöver risken att jag kan känna mig svag. Jag brukar tänka att ibland bär det, ibland brister det och i vilket fall som helst kommer alltid sol efter regn.
I alla fall tänkte jag också bara säga God morgon till er mina fina läsare :)