Titta här är jag i framtiden haha. Det är en sån brud jag kommer vara. Jag och min man kommer antagligen bry oss lika lite om detaljerna. Jag kommer absolut inte förvandlas till någon Bridezilla som tappar greppet om blommorna är ljusrosa fast man ville ha mörkrosa. Då förlorar vigseln sin charm och kärleken mellan två människor som är det viktigaste, glöms bort.
Jag kan inte riktigt förstå varför så många tjejer drömmer om denna dag. Aldrig i hela mitt liv har jag längtat tills dagen jag gifter mig eller ens kunnat se den dagen framför mig. Jag har aldrig förstått varför man ens så promt måste gifta sig. Anledningen till varför jag inte längtar till min stora dag är väl för att jag bland annat hatar att planera saker och speciellt att planera saker där jag står i rampljuset. Jag gillar inte uppmärksamhet. Därför har jag nog aldrig haft en födelsedagsfest och studenten var riktigt jobbig för jag hade inget val. Uppskattade alla som kom för att fira mig och ge fina presenter men jag kunde inte visa det riktigt eftersom jag inte orkade med allt folk och inte ville öppna presenterna när folk var där.
Om vi återgår till bröllop. När jag var yngre förstod jag inte alls grejen med bröllop men jag gör det lite mer nu. Enbart för att jag älskat en man såpass mycket att jag skulle kunna gifta mig med honom. Vad jag i alla fall (och nästan enbart) kan se framför mig nu är en vacker klänning. Jag har bilden så klart uppmålad i huvudet att jag skulle kunna designa den myself. Havet gör mig lycklig så jag tror jag skulle vilja ha ett hav i närheten. Sen ser jag att folk jag älskar är där och att jag känner den här enorma kärleken till mannen som är min bästa vän och livspartner. Det känns som att det är allt som spelar någon roll alls. Och så gråter jag även av lycka, det gör jag alltid.